Som keramiker finner jag en fascinerande koppling till järn, en av de vanligaste källorna till rött färgämne. När jag reflekterar över blodets djupa röda toner, påminns jag om något jag läst för länge sedan; att ju närmare hjärtat, desto mer mättat är vårt blod med järnrikt hemoglobin, alltså är blodet mörkare nära hjärtat. Som om järnet bär på en del av vår egen livsenergi. En pågående skulptur målad med ett tunt lager järnoxidJärn i sin mineralform är källan till de röda färgerna vi ser när vi är ute i naturen. En av dessa mineraler är järnoxid som förekommer i jordar, sjöar och floder samt på havsbottnar, rost är ett form av järnoxid. Järnoxidpigment är de mest använda pigmenten genom tiderna. I princip alla jordpigment vi använder idag ockror, umbror, terror, består av förvittrad järnhydroxid i basen. järnoxidDess unika egenskaper och mångsidiga användningsområden har uppskattats sedan antiken. Järnoxider har använts i konstnärliga och dekorativa sammanhang sedan förhistorisk tid då främst som pigment. Allt från de röda och gula ockrafärgerna på grottmålningar här uppe i norden till terrakottaarmén i Kina. Dess förmåga att motstå blekning över tiden gör att dessa verk kan beundras än idag. Skvätt av järnoxid innan bränningI min keramiska praktik spelar järnoxiden stor roll när det kommer till färgspelet, vid infärgning av glasyrer och yteffekter. När järnoxid blandas i leran eller appliceras på ytan, kan oxiden skapa färger från varma röda, gula och orange nyanser till djupa bruna och svarta toner. Effekten beror på oxidens koncentration, den omgivande atmosfären i ugnen, samt vilken temperatur som används vid bränningen. Som med mycket när det kommer till glasering, kan resultatet vara svårt att kontrollera, men kan bli helt fantastiskt. Järnoxid efter bränning, ett lyckat resultat.
